I snart 80 år har hemgården Midsommargården varit en mötesplats för kultur och bildning. September 1942 beslöt Hans Theobald Holm, dåvarande VD i LM Ericsson, att ekonomisk stödja ett projekt för ett ”trivselskapande fritidscentrum” nära sin fabrik i Midsommarkransen. Resultatet blev ”Stiftelsen Medsommargården”. Tanken var att skapa en plats där de anställda på Ericsson och deras familjer kunde umgås och ta del av folkbildningen. Själva bygget för gården vid Telefonplan fick vänta tills efter andra världskriget och anläggningen kunde invigas den 2 november 1946. För den arkitektoniska utformningen i stram funktionalism stod Ture Wennerholm, som även var arkitekt bakom LM Ericssons fabrik vid Telefonplan.

​

Midsommargården var redan från början en hemgård som skulle vända sig till personer i alla åldrar. I höstprogrammet för 1946 står bland annat att ”intellektuella och praktiska sysselsättningar kommer att ägnas särskild uppmärksamhet.” Anläggningen består av en huvudbyggnad i fyra våningar och en vinkelbyggnad i två våningar. Huvudbyggnadens fasader uppfördes i gult tegel, medan vinkelbyggnadens fasader hölls i puts med ljus kulör. Huvudentrén i vinkeln mellan båda byggnadskroppar kläddes med träpanel. I bottenvåningen inrättades butiker, bank, apotek och liknande och på övre våningsplanet fanns bland annat en liten teatersal, bibliotek, festsal, kindergarten och studierum. Högre upp i huset anordnades bostäder.

Sedan portarna slogs upp för Midsommargården har det varit full aktivitet och verksamhet av olika slag i huset.